Grattis älskade hund

Grattis på födelsedagen älskade valp, tänk att det här året har gått så fort. Min allra bästa vän ♥

Harry, hjältehunden

Snart fyller Harry ett år, tiden har gått så fort och han har blivit så stor. Det känns som om att det var igår som jag lätt kunde slänga upp honom på armen, han fick plats i mitt knä och satt i knä på Tony när vi åkte bil. Vi skrattar fortfarande åt hur hysterisk han blev när vi försökte att äta Mcdonalds mat på vägen hem efter att vi hämtat honom, det luktade tydligen fantastiskt i hans lilla näsa.
 
För några veckor sedan så lämnade vi honom ensam i fyra och en halv minut, han har varit ensam längre stunder innan. När vi kom hem så hade han ätit upp ett par skor, och min mattebok.. Sammanlagda värdet på detta var dryga tusenlappen. Jag var arg ett litet tag, men sen så gick det inte längre. Bara tanken på att han ätit våra saker för att han saknat oss skar i mitt mammahundhjärta och jag var tvungen att lägga mig ner på golvet och gulla lite med honom. 
 
Jag kan inte ångra för en minut att vi köpte hund, jag har haft hund sen jag var liten så jag har ingen aning om hur jag klarade mig utan. Det är alltid någon som möter en när man kommer hem, och är totalt överlycklig, oavsett om man har varit borta i en halvtimme eller två minuter. Den känslan går liksom inte att beskriva. ♥
 
( Och angående rubriken, eftersom att det inte kan ses som någon själtemodig insats att äta upp matteböcker för flera hundra.. Så måste jag nog förklara, min egelskalärare frågade vem som var min hjälte. Vi hade nog pratat om det ett tag, och hon frågade mig, jag var väl inte riktigt vaken så jag svarade Harry? )

Glitterkatt

Drömde att jag köpte en glittrig ragdoll inatt, så jävla fin var den. Och nu vill jag ha en till katt, tur att grannens katt ska ha ungar. Tar hand om en om det ploppar ut några långhåriga. 
 
 
Gjorde ett försök att googla på glittrig katt, men hittade ingen som såg ut som den i drömmen.
Den här får duga, bilden lånade jag från We♥it

Harry

 
 
Harry har växt så himla fort, för lite drygt två månader sen när vi hämtade honom var han så liten att man lätt kunde ta upp honom i famnen för att mysa. Han kan själv hoppa upp i min höga säng (ja, han får sova i sängen ibland. Finns det något mysigare än att ligga och mysa med en hund innan man somnar?) och han kommer och trycker sig mellan oss i soffan på kvällen när vi ser på film. Nu orkar han gå långa promenader och han vet vad han heter. Jag ångrar inte för en minut att vi köpte hund, det kan vara det bästa som jag har gjort på länge.

Djur

 
Djur.

Harry Hund

Nu är överraskningen hemma, 43 mil senare och några tusen fattigare. Här är han, Harry Hund!
 
 
Världens finaste, blandning mellan amstaff och labrador. <3

RSS 2.0